tisdag 14 juli 2009

Kristianopel

Rosengården i Kristianopel var det jag såg fram emot mest.

Rosengården var väldigt uppvuxen, och mycket rosor fanns det också.

Men jag måste säga att rosengården i Bergslagen är finare.

Ett par rosor som jag tyckte blommade fint.

Tyvärr inga namn på dessa.


Man kan läsa historien om Kristianopel och snapphanarna, så får man

en liten inblick i ett rätt så blodigt krig mellan Sverige och Danmark

på 1600 talet.

Kristianopel är en idyll anno 1600 talet.

En pittoresk by som är omgiven av ett glittrande hav.

Ligger vid kusten mellan Kalmar och Karlskrona.

12 kommentarer:

Gummans Trädgård sa...

Härliga bilder som vanligt, bäst tycker jag om den sista, grinden med röda rosor.
Ann.

Christina, Sweden sa...

ja visst är det underbart med rosträdgårdar! glömmer aldrig den som finns på Wij Trädgårdar i Ockelbo, helt fantastiskt!!

Merja sa...

Dit skulle jag gärna åka:)

Annika Christensen sa...

Mmm det verkar vara fint där.
Ha det gott
annika

Poppins sa...

Jag har aldrig varit i Kristiansopel. Det ser verkligen mysigt ut så kanske man borde ta sig en tur dit.
kram

Lotta 8`) sa...

Det var mycket att läsa om här i din blogg ;) Du har varit ute på tur och sett mycket fint - nu börjar jag längta tills jag får semester så jag kan titta mig omkring jag med :) Ha det fortsatt gott i sommar :) P.s dina handledsvärmer kommer nog att passa bra till hösten ;) men jag lovar att du skall få ett par :) Kramen :)

Anonym sa...

Sista bilden är underbart vacker!
Susanne/Manitou

Åsa sa...

Såg ut att vara en vacker stad- härligt med hav o murar.. de har säkert bra zon..=) Klart du måste ha vallmo! / kram åsa

Sanna sa...

Den framsidan hade jag inte haft något emot.. :)

Anette sa...

Vad fint det såg ut! Den blålila rosen måste väl vara en Rhapsody in Blue (min favorit!!). Jag köpte en förra året och den blommade så fint tidigare i somras.

Synnøve. sa...

Så vackra bilder.
Det var två som föll mig i smak. Det var de med grinden och rosorna. Helt underbara.
Tackar för dom.
Kramen Synne.

sara på hedepipan sa...

Stenmurar, eller ska jag säga naturens material tillsammans med människans påhitt att det kan bli så underbart och som ingången. underbart.
kram