Zinnia upptäckte jag när jag hittade en kruka efter min mormor , där hon hade skrivit Zinnia på krukan.
Jag sådde den i flera år, men tyckte att de vart så långa och rangliga. Så jag slutade att så dem under något år.
Men i år kunde jag inte motstå dem.
Och nästa år sår jag dem igen och kanske två sorter, för jag tycker verkligen att de är fina.
